För precis en vecka sedan var jag och Helena i en fotostudio, för att testa att fota lite med blixtar. Fotostudion hyrde vi av kille som heter Pär Olert som har byggt en studio en liten stuga på gården. (Ett hett tips för fotointresserade som bor i Sundsvalls/Timrå-området och vill prova på studiofotografering.)
Man önskar ibland att man bodde större, så man kunde inreda en liten studio i ett rum. Det blir en helt annan sak att fota med blixtar och det känns som att man skulle leka med det hur länge som helst.
Direkt när jag hade tagit denna bild på Tello visste jag att den skulle vara bra och hålla måttet. Det här är ett foto som jag känner mig lite extra stolt och nöjd över.
Ibland blir foton bättre när man konverterar de till svartvitt, de känns mer rena och lite nakna på något sätt. Men samtidigt tycker jag att man tappar en del av känslan när man tar bort färgen från ögonen. Idag blir det därför två varianter av samma foto.
Tema nummer 105 i 365 Foton 2010.

Fotoutmaningar kan man verkligen hitta överallt. Nu hänger jag på en rolig grej som dragits igång på Twitter av Maja Larsson och Mattias Jonsson; fotosöndag. Eller rättare sagt #fotosondag som man skriver på Twitter för att hitta flödet för fotosöndag. Varje tisdag kommer ett nytt tema och sedan har man tisdag till söndag på sig att fota, med den kamera man har till hands (mobilkamera, kompaktkamera, systemkamera). Det ska bli roligt att se andra människors tolkning, fotoinspiration är guld värt.
Denna vecka är temat gatufoto. Det är lite läskigt att slänga fram kameran på stan och ta bilder på människor man inte känner, speciellt om man är ute själv med kameran. Med en fotokompis känns den här typen av fotografering mycket enklare. Igår var jag ute ensam och fotade när jag fick syn på de här killarna och jag bestämde mig på en gång att de bara måste förevigas.
Gårdagen var en väldigt bra dag då jag umgicks med vänner och gjorde roliga saker, i ett fint hus som ligger lite lantligt till. Doften av kobajs och kvittrande fåglar ramade in hela tillställningen. Vi var 20 personer som spelade en pokerturnering mer eller mindre seriöst och grillade lite. Kvällen avrundades med karaoke för några av oss och jag sjöng lite för mycket, men vad fasen– det bjuder jag på.
(En av dessa bilder har jag inte tagit, pussbilden ska min vän Karro har cred för.)
Kvällen har spenderats på Stadshuset här i Sundsvall, där den Nordiska kammarensemblen gav sin årliga vårkonsert. Jag har aldrig tidigare betalat för att gå på en konsert med klassisk musik och skulle inte ha fått för mig att besöka den här tillställningen om det inte var för gästartisten de hade bjudit in; Moto Boy.
Jag njöt av de klassiska styckena. Ännu mer njöt jag när Moto Boy äntrade scenen med sin otroligt vackra röst. Det är helt otroligt vilka fin klang han har i rösten på de höga tonerna! Bredvid mig satt min gamla franskalärare och entusiastisk klappade händerna samtidigt som hon med ett stort leende sa att det är såå roligt att man mixar klassisk musik med moderna toner. Och jag kan inte annat än att hålla med henne.
Återigen var det en konsert där jag under vissa låtar satt och hade väldigt nära till gråten eftersom det var så förbaskat bra. Spegelsalen i Stadshuset skapar magiska stunder bland takmålningar, kristallkronor och guldutsmyckade väggar när det kommer duktiga liveartister till stan. Publiken visade verkligen sin uppskattning med stående ovationer och ballongerna som låg runt golvet trampades sönder och lät som fyrverkerier som smällde. Moto Boy verkade inte helt oberörd i slutet av konserten och det blev ett moment.
När jag cyklade hem efter konserten gjorde jag det med ett stort leende på läpparna medan jag nynnade på låten Young Love ( ni hittar den och flera andra låtar på Spotify Moto Boy – Young love).


























































